Tidigmodern tid

Från slutet av 1400-talet gav sig europeiska sjöfarare ut på allt längre resor. De letade efter nya handelsvägar, guld och rikedomar. Portugal och Spanien låg först. De byggde skepp som klarade öppet hav och navigerade med hjälp av kompass och stjärnor. Snart följde England, Frankrike och Nederländerna efter. Man brukar kalla perioden för "upptäcktsresornas tid", men det är viktigt att komma ihåg vem som "upptäckte" vad. Platserna europeerna kom till var redan kända och bebodda av människor som levt där i generationer.

Samtidigt förändrades makten inom Europa. Kungar och drottningar samlade mer makt hos sig själva istället för att dela den med lokala adelsmän. Man kallar det statsbildning. Staterna byggde upp fasta arméer, skatteindrivning och en fungerande administration. Sverige under Gustav Vasa och hans söner är ett exempel på hur en svag kungamakt förvandlades till en stark, centraliserad stat under 1500- och 1600-talet. Sverige blev till och med en stormakt under en period, med kontroll över stora delar av Östersjöområdet.

Det är lätt att tro att Europa var ensamt om att bygga starka stater under den här tiden, men så var det inte. Osmanska riket styrde ett enormt område från Balkan till Nordafrika och Mellanöstern, med en välorganiserad statsapparat och en stark armé. I Kina styrde Mingdynastin ett av världens mest folkrika och tekniskt avancerade riken. I Indien byggde mogulriket upp ett imperium som i storlek och rikedom kunde mäta sig med vad som helst i Europa. Att bygga starka, centraliserade stater var alltså inget unikt europeiskt projekt.

När europeiska stater fick tillgång till nya handelsvägar och ny sjöfartsteknik började de bygga kolonier, alltså områden utanför Europa som styrdes och utnyttjades av en europeisk stat. Motivet var oftast ekonomiskt: man ville ha tillgång till råvaror som socker, silver, kryddor och senare bomull. Kolonialismen byggde på att européerna tog kontroll över land, resurser och människor, ofta med våld. Miljontals människor i Afrika fördes bort som slavar för att arbeta på plantager i Amerika. Ursprungsbefolkningar i Amerika drabbades hårt av krig, tvångsarbete och sjukdomar som européerna förde med sig.

Det fanns även omfattande handel och sjöfart utanför Europa som inte ledde till kolonialism på samma sätt. Den kinesiska amiralen Zheng He ledde på 1400-talet enorma handelsexpeditioner ända till Ostafrika, med flottor som var mycket större än något Europa kunde ställa upp med vid samma tid. Kina valde ändå att inte bygga kolonier utomlands. Osmanska riket kontrollerade viktiga handelsvägar mellan Europa och Asien utan att erövra andra kontinenter. Det visar att handel i sig inte automatiskt leder till kolonialism. Det var ett val som europeiska stater gjorde, och det fick enorma konsekvenser för miljontals människor.

Romer är ett folk som ursprungligen kommer från norra Indien. Under medeltiden vandrade grupper av romer västerut genom Mellanöstern och in i Europa. Under 1500-talet nådde de första romerna Sverige. Redan från början möttes de av misstro och diskriminering. Många europeiska stater stiftade lagar som förbjöd romer att vistas i landet eller som gjorde det svårt för dem att försörja sig lagligt.

I Sverige förbjöds romer flera gånger att komma in i landet, och de som ändå kom kunde utvisas eller straffas hårt. Denna misstänksamhet och diskriminering mot romer kallas antiziganism. Den grundades i fördomar om att romer var kriminella eller opålitliga, fördomar som saknade grund men som spreds och upprepades i lagar och folkligt tal under flera hundra år.

Det här är bara början på romernas historia i Europa. Antiziganismen som uppstod under tidigmodern tid fortsatte att prägla romers liv genom hela den moderna historien, och fick sina mest extrema uttryck under 1900-talet. Vi kommer tillbaka till detta och fördjupar oss mer i avsnitt 6, när vi tittar på minoriteters rättigheter under 1900-talet.

Under 1500- och 1600-talet genomfördes tusentals häxprocesser i Europa, även i Sverige. Människor anklagades för att ha ingått pakt med djävulen och för att med magi ha skadat grannar, boskap eller skördar. Många av dem som anklagades torterades eller pressades till att erkänna, och ett stort antal avrättades.

Häxprocesserna handlade sällan om verklig trolldom. De handlade om kontroll, rädsla och makt i samhället. Den som anklagades var ofta en person som på något sätt stack ut, till exempel en fattig, ensamstående eller äldre kvinna. Omkring 80 procent av dem som avrättades för häxeri i Europa var kvinnor. Anklagelserna kunde också användas för att göra sig av med obekväma grannar eller lösa konflikter i byn.

I Sverige nådde häxprocesserna sin höjdpunkt under det som kallas "det stora oväsendet" på 1670-talet, när barn fördes fram som vittnen och anklagade vuxna för att ha fört dem till en plats som kallades Blåkulla. Processerna visar hur rädsla kunde spridas i ett samhälle, och hur rättssystemet kunde användas för att straffa människor utan verkliga bevis.

Klass

Handelskapitalismen skapade stora vinster för köpmän, redare och de stater som styrde kolonierna. Samtidigt betalade andra priset. Lantarbetare i Europa levde ofta i fattigdom medan handelshusen blev rika. I kolonierna var det förslavade människor och tvångsarbetare som skapade de verkliga vinsterna, utan att själva få någon del av rikedomen.

Kvinnor

Häxprocesserna drabbade kvinnor allra hårdast och visar hur kontroll över kvinnors kroppar och beteende kunde ta sig extrema uttryck. Samtidigt hade kvinnor en central roll i den tidiga handeln och hushållsekonomin, som ofta osynliggjordes i de historiska källorna trots att den var avgörande för familjers och samhällens överlevnad.

Utomeuropeiskt

Osmanska riket, Mingdynastins Kina och mogulriket i Indien var minst lika mäktiga som de europeiska staterna under den här perioden, ofta rikare och mer folkrika. Det är ett viktigt motargument mot bilden av att "Europa upptäckte världen". Snarare var Europa en av flera mäktiga regioner i en värld med flera maktcentrum.