Demokratins utveckling

Demokrati uppfanns inte på ett ställe. I antikens Aten (500-talet f.Kr.) fick fria män delta i beslut på torget. Kvinnor, slavar och inflyttade var uteslutna. I romarriket fanns en republik med senat och folkförsamling, men makten hamnade till slut hos kejsarna.

Liknande former fanns i andra delar av världen. I vikingatidens Skandinavien dömde och beslutade fria män på ting. I det tidiga islamiska kalifatet (600-talet) fanns shura, rådgivande samråd, där ledaren förväntades lyssna på de lärda innan beslut. I Irokesförbundet i Nordamerika fattade ett råd av hövdingar beslut gemensamt, och kvinnorna hade makt att avsätta en hövding som inte skötte sig. I Etiopiens Oromofolk styrde systemet Gadaa, där ledare valdes för åttaårsperioder och ingen kunde sitta kvar.

Gemensamt för alla: de begränsade makten och gav fler en röst. Men ingen av dem gav alla samma rätt.

Under medeltiden och framåt styrdes de flesta samhällen av kungar, kejsare eller religiösa ledare. Feodalism i Europa betydde att du lydde din markägare. I Kina styrde kejsaren med ett enormt ämbetsmannasystem. I Mogulriket i Indien regerade kejsaren över hundratals miljoner människor. I Osmanska riket styrde sultanen, men lokala grupper (millet) fick sköta sina egna angelägenheter, en form av självstyre inom enväldet.

Men idéer om begränsad makt fanns på flera håll. Magna Carta i England 1215 satte gränser för kungamakten. I det islamiska rättssystemet fanns principen att inte ens härskaren stod över lagen. I Japan begränsade shogunatet kejsarens faktiska makt. Ingen av dessa var demokrati, men de visade att envälde aldrig varit den enda tanken.

På 1700-talet förändrades allt. Upplysningens tänkare (Locke, Montesquieu, Rousseau) argumenterade för att makten hör till folket. Den amerikanska revolutionen 1776 skapade en republik med vald president. Den franska revolutionen 1789 störtade kungen med slagorden frihet, jämlikhet, broderskap.

Men de nya demokratierna var inte för alla. I USA fick bara vita män med egendom rösta. Frankrike gick från revolution till kejsardöme under Napoleon.

Under 1800- och 1900-talet utvidgades rösträtten steg för steg i land efter land. Nya Zeeland var först med att ge kvinnor rösträtt (1893). I Sverige fick kvinnor rösta 1921.

Efter andra världskriget blev demokrati normen i Västeuropa. När kolonier i Afrika och Asien blev självständiga försökte många införa demokrati, med blandade resultat. Politologen Samuel Huntington kallade detta "demokratiseringens vågor": framsteg följt av bakslag.

Idag lever ungefär hälften av världens befolkning i demokratier. Men demokratin är inte säker. Freedom House rapporterar att demokratin har backat i 18 år i rad. Auktoritära ledare vinner val och använder makten för att begränsa den.

Desinformation sprids snabbare än fakta. Lågt valdeltagande, särskilt bland unga, gör att färre bestämmer åt fler. Demokrati är inte ett slutresultat. Det är något som måste försvaras.