Demokrati och rösträtt

Ordet demokrati kommer från grekiskan: demos (folk) och kratos (styre). Men vilka som räknas som "folket" har aldrig varit självklart. I Aten, där ordet uppfanns, fick fria män delta. Kvinnor, slavar och inflyttade var uteslutna. Ändå kallades det folkstyre.

I Sverige bestämde fyra stånd (adel, präster, borgare, bönder) fram till 1866. Då ersattes ståndsriksdagen av en tvåkammarriksdag. Men rösträtten graderades efter inkomst och förmögenhet. Du kunde rösta, men din röst vägde olika beroende på hur rik du var. Det kallades allmän rösträtt, men det var inte lika rösträtt. Den skillnaden är viktig.

Mellan 1866 och 1921 fanns en rad hinder som hindrade människor från att rösta. De kallas rösträttsstreck. Några exempel:

• Du behövde äga tillräckligt eller tjäna tillräckligt.
• Du behövde ha gjort värnplikt och betalat skatt i tre år.
• Kvinnor saknade rösträtt helt fram till 1921.
• Den som fick fattigvård förlorade sin rösträtt.

År 1909 fick alla män över 24 som betalat skatt rösta till andra kammaren. 1921 fick kvinnor rösta för första gången. Men det var inte slut där.

Även efter 1921 fanns streck kvar. Fängelseinterner fick rösträtt först 1937. Den som var omhändertagen av fattigvården, till exempel äldre på kommunala ålderdomshem, fick inte rösta förrän 1945. Omyndigförklarade fick vänta ända till 1989.

I varje sakfråga i det här projektet var den grupp som frågan handlade om den sista som fick rösta om den. De som behövde vården mest hade minst att säga till om.

Rösträttsåldern var 23 år 1921. Den sänktes steg för steg: 21 år (1945), 20 år (1965), 19 år (1969) och slutligen 18 år (1975). De som gick i skolan hade aldrig fått rösta om skolan.

Förändringen kom inte uppifrån. Tre stora folkrörelser organiserade människor underifrån: fackföreningsrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen. De gav vanliga människor en plats att träna sig i att tala, organisera och kräva förändring.

Arbetarrörelsen var den som starkast drev rösträttsfrågan. Storstrejken 1909 var ett sätt att visa att arbetarna hade makt, även utan rösträtt. Saltsjöbadsavtalet 1938 visade att fack och arbetsgivare kunde komma överens utan staten. Det la grunden för den svenska modellen.

När fler fick vara med och bestämma ändrades också vad staten gjorde. Folkskolan (1842) gav alla barn rätt till utbildning. Pensioner, sjukförsäkring och barnbidrag byggde upp det som kallas välfärdsstaten. Tanken var att staten tar ansvar för att alla ska ha en grundläggande trygghet.

Folkhemstanken, som Per Albin Hansson formulerade 1928, sammanfattade idén: Sverige som ett hem där ingen är privilegierad och ingen är styvmoderligt behandlad. Den idén har använts politiskt ända sedan dess, av olika sidor och med olika syften. Det är ett exempel på historiebruk.